Fotos: Linus Meyer
Tre Systrar
Uppsala Stadsteater
Af Anton Tjekhov, Instrueret af Dennis Sandin, lysdesign Jonas Nyström, komponist Mikael
Svanevik
"...en djärv och häpnadsväckande vacker instudering som kan tävla med de bästa./ Visst är Tjechovs tre systrae värda att älska."
DN / Leif Zern
"Tre systrar tog publiken med storm. Stadsteatern bjuder på en spännande scenografi och bra skådespeleri."
Upplandsnytt Sveriges Radio/ Ulla de Verdier
"Det är en smärtsamt vacker slutscen som få lär glömma och som ger hela öreställningen en retroaktiv återglans, blänkande av våta kinder."
Expressen.se/ Nils Schwartz
"Meningslöshet i vacker tappning./ Lilla scenen på Uppsala stadsteater har tillfälligt gjorts om till något som liknar en tågstation. Publiken sitter på var sin sida om den perrong där regissören Dennis Sandin valt att låta sin uppsättning av Tjechovs Tre systrar utspela sig. En perrong varifrån tåget till Moskva - staden som de tre på landsbygden strandsatta systrarna ständigt längtar till - aldrig avgår. Ovanför alltihop mäter stationsklockan tiden, som likt vattnet som faller över skådespelarna i sista akten obönhörligt rinner i väg./Att försätta Tjechovs drama, eller komedi som han själv föredrog att kalla det, till denna gråa tågstation är ett lika enkelt som lyckat drag. Detta är ju en text om väntan - på att den nya tiden ska komma, det verkliga livet börja. /Att Stine Martinsen placerat ett halvvisset träd i sin scenografi kan möjligtvis ses som en direkt referens till det döda trädet i I väntan på Godot och stärker i så fall känslan av att det främst är i ett beckettskt ljus man bör se den här föreställningen. / Tre systrar har på stadsteatern blivit en tidlöst vacker föreställning om hur vi förslösar våra liv medan vi väntar på den förlösande framtiden, på det där ogripbara vi inte riktigt vet vad det är, på Godot. Hur allas våra liv, precis som snön som faller över scenen, långsamt töar bort."
UNT.se/ John Sjögren
"I Uppsala stadsteaters uppsättning av Tjechovs Tre systrar har regissören Dennis Sandin lagt örat tätt intill pjäsens emotionella laddning och låter det inre övertrycket hos rollerna bestämma förloppet. Resultatet har blivit en föreställning, konsekvent genomförd utifrån, som man tar till sig med stor behållning och som räcker långt."
Kulturtidsskriften Cora/ Bo-Ingvar Kollberg.