SVEK af Harold Pinter, Malmö Stadsteater


"Här är Pinters Svek sann teaterkonst

Ibland kan ett teaterbesök ge ett riktigt lyckorus över hur fantastisk teaterkonsten är. Det är när precis allt sitter – text, dialog, regi, gestaltning, kostym, scenografi. Så är det med Malmö Stadsteaters uppsättning av den nobelprisade, engelska dramatikern Harold Pinters intensiva baklängesdrama Svek.

Svek skrevs av Harold Pinter 1978 och presenteras på Intiman i en fin nyöversättning av Anna Kölén som skicklig fångar alla språkliga uddar och underliggande meningar i Pinters slipade dialoger.

Erik Borgeke som Jerry, Susanne Karlsson som Emma och Mattias Linderoth som Robert fångar lika skickligt upp de språkliga nyanser i sitt spel och förstärker allt det där som hela tiden ligger under ytan och vibrera. /Allt är bra in i minsta detalj.

Och så scenografin där en stor spegelkorridor bildar scenens bakgrund. Där rör sig skådespelarna in och ut ur scenerna, dröjer sig kvar och speglas i så många versioner av sig själva som det finns lögner och sanningar i den här historien. Symboliskt fantastiskt väl valt som en fullständigt opålitlig minnenas korridor och visuellt också den perfekta bakgrunden.

På scen är det annars bara två stolar, ett bord och en snurrfåtölj som med små förflyttningar och förändringar tar med oss från en bar till ett vardagsrum, till en kärlekslya och till och med till Italien.

Samma med skådespelarnas kläder som i grunden är ungefär samma men med små förändringar förstärker förflyttningen i tid och rum.

/Samtidigt är detta triangeldrama utan allt utanverk också totalt tidlöst och regissören Dennis Sandins uppsättning så rasande skickligt gjord att den bara måste upplevas. Teater när teater är som bäst helt enkelt."

Skånska dagbladet /Gunilla Wedding


"Det som ytterligare lyfter det här dramat till något extra är Stine Martinsens fantastiska scenografi. En form av spegelsal, som inte bara stärker förvecklingarna och alla många svåra vägval, den ger också alla personer fler spegelbilder. Det är vackert, men ger också extra tyngd och djup till handlingen. För är vi inte alla individer som bär flera människor i oss? Jag är redaktör, pappa, partner… Och var och en av alla roller bär sina historier. Mer eller mindre kända. Livet utspelar sig i en spegelsal."

Sune Johannesson/ Kulturbloggen, Kristianstadsbladet


”Förstklassigt, lyhört spel och en intensiv lektion i sanning och konsekvens."

Dagens nyheter/ Rikard Loman


Ovanlig Pinter sätter sveket i nytt ljus.

”Svek” i Dennis Sandins regi lyfter fram en ovanlig och uppriktig innerlighet i relationerna./

Stine Martinsens scenrum består av två rader glasväggar som mellan scenerna öppnas labyrintiskt, så att Mads Nielsens ljus får varje rollfigur att mångdubblas i raffinerade spegeleffekter. De tre rör sig som närvarande skuggor och speglingar i varandras liv och förflutna. Det är en snygg bild av deras sökande efter tillhörighet.”

Svenska Dagbladet/Theresa Benér


Föreställningen är en välspelad uppvisning i vad svek, i alla dess former, kan leda till. /Stine Martinsens eleganta två rader med svängande glasväggar speglar i mörkret de dramatiskt ljussatta skådespelarna och gör dem oroligt närvarande, i fördubblad eller fyrdubblad gestalt minglar de ordlöst fram. Svek är en katt- och råttalek med undanhållna sanningar där det alltid är bäst att formulera sig väl och behålla distansen. Den konsten behärskar ensemblen gemensamt. /Det är djävulskt uttänkt av Pinter. Men detta är pjäsens romantiska paradox, och på scenen i Malmö gnistrar den mörkt och frustrerat.”

Aftonbladet/ Barbro Westling


"Miljön är den intellektuella medelklassens och alla sviker på olika sätt de andras förtroende. Den avskalade scenografins glaspaneler öppnas och stängs mellan de olika scenerna, speglar karaktärerna i nya vinklar och understryker fasettlikt de olika sanningar som råder."  

Kristianstadsbladet/ Anders E. Larsson


”Spelet är stramt, mycket professionellt, och replikerna sägs med tydlighet och alvar. Spegelscenografi understryker dubbelspelet.”

Sydsvenskan /Björn Gunnarsson


DEN POLITISKE KANDESTØBER af Thor Bjørn Krebs, Folketeatret


5 stjerner

"Sprudlende veloplagt nytolkning af Holbergs kandestøber- den kan landets teaterforeninger roligt glæde sig til at få på besøg.

/...komedien ruller så så rask og muntert over scenen i Søren Iversens meddigtende iscenesættelse og Stine Martinsens enkle og velfungerende, pastelfarvede Holberghuse.”

Jyllands-Posten/ Henrik Lyding


4 stjerner

"Holbergs gamle komedie har fået en seriøs visuel make-over med et ordentligt skud farver. Scenografien, som er skabt af Stine Martinsen, er en visuel fryd for øjet; indbydende, dynamisk og let at flytte rundt, så der hele tiden kan skabes nye rum og stemninger på scenen. En palet af syrede neonfarver udbreder sig for øjnene af os i samtlige kostumer, kulisser og rekvisitter, hvilket giver omgivelserne en fed techno-firser-feeling."

Den 4. væg/ Line Kirsten Nikolajsen og Trine Berg Balle


5 stjerner

"Det Eder får, hvis Eder gakker til Folketeatret, er derimod en farverig, festlig og forrygende opsætning af “Den politiske kandestøber”, hvor teatret traditionen tro og med stor dygtighed har ført Holbergs gamle komedie ind i vor tid – og bevaret det Holbergske drilleri og den særlige Holbergske tone."

Danmarksbloggen/Dorte J. Thorsen


4 stjerner

"Holberg i Trump-land.»Den politiske kandestøber« på Folketeatret rammer lige ned i tidens polariserede politiske landskab. Er der en klassiker, som er helt rigtig til tiden, så må det være Ludvig Holbergs »Den politiske kandestøber«.

/På Folketeatret ved man heldigvis, at den gamle komedie strengt taget ikke er bedre værd, end at den må peppes op med nutidig satire for at få sin oprindelige komik tilbage."

Berlingske Tidende/ Jakob Steen Olsen


TOVES VÆRELSE af Jakob Weis, Folketeatret


6 stjerner

”Ny dansk dramatik i verdensklasse./ Der er dømt gysende godt gået og seks fuldfede stjerner til den rystende og uhyre velspillede forestilling 'Toves værelse' på Folketeatret i København. En forestilling, der ikke blot tegner et billede af digteren Tove Ditlevsens sidste tid, men også tegner til at blive en af årets væsentligste og mest seværdige forestillinger.”

Børsen/ Lars Wallenberg


"Paprika Steen glider ind i Tove Ditlevsens stofmisbrugsmareridt med fænomenal kraft./For Paprika Steen har fundet ind til Ditlevsens helt særlige blanding af skabende vildskab og selvdestruktiv kærlighedslængsel./

Når Paprika Steen kan komme så langt ind i Ditlevsens sanseverden på scenen, skyldes det ikke mindst Stine Martinsens scenografi. Den rummer den ekstreme dobbelthed, som også må have præget Ditlevsen i hendes tungeste misbrugsperioder: Virkelighedens overflade med kendiskvinden i det nydelige hjem med alle reolerne – og den samme kvindes ydmyge kår som patient på den psykiatriske afdeling … For her er overklassehuset med de høje paneler, der rykker sig truende sammen – og her er usynligheden i den alt for ensomme hospitalsseng. Egentlig er mellemscenerne de smukkeste. For her opløses væggene af sitrende videobilleder, og så smyger der sig grønne skygger ind over scenen – dragende grønne dampe, der lokker med glemsel. Lige indtil ukendte silhuetter dukker op i horisonten og uhyggeligt spærrer for kvinden, så hun ikke kan løbe væk./

Her fornemmer man virkelig en kvinde på vej ind i dødsmørket."

Information/ Anne Middelboe Christensen


5 stjerner

”Gysende grumt og vittigt drama om Tove Ditlevsens stormfulde liv. Med en flammende stærk Paprika Steen i hovedrollen./ Fræsende råt sat på scene i Vibeke Wredes lyttende og pausemættede iscenesættelse og Stine Martinsens vidunderligt uvirkelige, nervøst flimrende dagligstue. Stærk, stjernespækket ny dansk dramatik”

Jyllands Posten/ Henrik Lyding


6 stjerner

”Toves værelse” er blevet en moderne og dybt vedkommende teaterforestilling om livets umådelige tunghed./ Forestillingen er smuk at skue i Stine Martinsens dekoration.”

Kulturkupeen/ Ulla Strømberg


6 stjerner

”En helt igennem sublim forestilling. Toves værelse er så kraftfuldt teater med så stærke skuespillere, at det hænger ved, længe efter vi har forladt teatres mørke. Paprika Steen, Lars Brygmann og Andreas Jebro brillerer i en sublim forestilling.

/Forestillingen er stærk, også visuelt i Stine Martinsens scenografi, hvor der kastes og smides med alt fra sofa, reoler, bøger, til manuskripter, til de bøger, som Tove skriver./ Der er seks klare stjerner til teamet bag Toves værelse, for det er en helstøbt forestilling, der bringer tilskueren ud på det yderste af teatersædet.”

Danske senoirer


6 stjerner

”Paprika Steen er en djævelsk selvpisker i rollen som Tove Ditlevsen på Folketeatret. Det er stærkt teater.”

Gregers DH


5 stjerner

”Paprika Steen og Lars Brygmanns sammenspil – gennem tårer, vredesråb og latter – er simpelthen uden sidestykke. Nogle skuespillere har en helt uovertruffen indbyrdes kemi. Det har de to vist flere gange. Stine Martinsens scenografi er enkel og projektorens "rystede" grå kulisser symboliserer ganske godt det helt igennem kaotiske samliv.”

Arbejderen/ Anders Fenger


”Verdensklasse. Dialogen var dynamisk og uforudsigelig, der var høj, algegrøn søgang og dirrende irritabilitet imellem de to hovedrolleindehavere. Scenografien var stilfuld og uhyggelig på en gang, et angreb på sanserne.

Paprika Steen var blevet Tove, hendes stemme ny og portrættet hjerteskærende, så hjerteskærende at tårerne trillede ned ad kinderne ved tæppefald.”

ALT for damerne/Anne Sofie Allarp


5 stjerner

”Det er længe siden, jeg har set et stykke teater med så meget knald på. Og så er det originalt, dansk arbejde som vi ikke har får meget af. Tillykke til Folketeatret”

Ekstre Bladet/ Bent Falbert


5 stjerner

”Paprika Steens portræt af Tove Ditlevsen er intet mindre end forrygende – hun er simpelthen vanvittig god. Men hun er bestemt ikke alene om at være absurd god i denne forestilling. Både Lars Brygmann, Sarah Boberg og Andreas Jebro spiller så overbevisende, at vi som publikum til tider bliver helt i tvivl om, hvorvidt det er spil eller virkelighed.”

Den fjerde væg/ Clara Gleerup og Line Kirsten Nikolajsen


5 stjerner

”Det er mesterligt udført og en kunstnerisk fornøjelse på flere niveauer, at se Paprika Steen og Lars Brygmann give den fuld skrue som ægteparret der bruger ydmygelsen som brændstof. De er deres egen værste fjende, og derfor gør de hinanden ondt. Men i Tove Ditlevsens og Victor Andreasens ægteskab kastede det også stor kunst af sig, nøjagtig som dette stykke er.”

Out & About/ Simon Verheij


”Når teater er godt, glemmer man for en stund, at man sidder på en stol omgivet af mennesker man ikke kender. I stedet lever man sig ind i handlingen. Når det er fremragende, som den forestilling jeg så på Folketeatret i denne weekend, mister man pusten./Tilbage sidder man med ærefrygt. Over så stor kærlighed. Over så stor kunst./

Scenografien er smuk og enkel, og rædselsvækkende, når Tove hører stemmer og de kryber op om hende, eller når en lille pige dukker op. Hvem er hun? Toves datter? Tove som barn? Var der noget med moren, der var hård ved hende som barn? Hendes bog Barndommens Gade dukker op i erindringen.”

pov.international/ Monica Krog-Meyer og Lone Theils


4 stjerner

”Paprika Steen er fremragende som denne Tove Ditlevsen. Hun har bidt sig fast i rollen med hele det enestående talent, der er hendes, og som her illumineres på bedste vis.”

Berlingske Tidende/Jakob Steen Olsen



CANDIDE af Bernstein /Wheeler, Den Fynske Opera


”Fuld fart på filosofisk musical om lykkens udfordringer.

Hvad skal der til for at miste troen? Leonard Bernsteins udgave af Voltaires 'Candide' tester optimismen på Den Fynske Opera. /

Helt basalt griner man rigtig meget undervejs af de utallige crazy-komiske ideer – men de svigter aldrig forbindelsen til den i dag lidt fjerne filosofiske diskussion, som ligger under det hele. Og pointen – Candides naive tilgang til verden som basis for tyk politisk og religiøs satire – er sylespids. /

Iscenesættelsen er så enkel, at det både passer til Den Fynske Operas økonomi og kan håndtere de mange skift som en leg. En rund, smuk træskive som scene i midten af salen, der med forskellige overdækninger kan bruges til flere verdensdele og havet imellem og tilgås af de medvirkende fra alle hjørner i salen, så en pæn del foregår blandt publikum. Det giver den fynske operas kendte intensitet og intimitet, som store scener har svært ved at tilbyde./

…Candide er musical i rigtig høj fart helt ud til kanten..”

Politiken / Henrik Friis


”Voltaires egen historie om CANDIDE var gravalvorlig, hvorimod sceneudgaven er hylemorsom /

Dirigenten Mikkel Rønnow har grund til at smile. For han er omgivet af gode musikere, og på scenen giver en gruppe energiske sangere og skuespillere alt hvad de har I så for at spille klassikeren CANDIDE i hus. Det lykkedes, fordi CANDIDE har et hav af herlige situationer og replikker, der er guf for de medvirkende såvel som publikum, og fordi den svenske instruktør Markus Virta får fortalt det snurige beretning om CANDIDE med forbilledligt klarsyn./

Den i denne sammenhæng ganske passende udlevering af bogerskabet understreges i de bevidst vulgære kostumer, og den til stadighed overraskende scenografi skader bestemt ikke helhedsindtrykket.

CANDIDE er blevet folkelig, farverig og festlig forestilling, der trods en spilletid på godt to en halv time forekommer umådeligt underholdende. Den afsluttende stående ovation var absolut fortjent, for CANDIDE er i den grad en triumf for Det Fynske Opera.”

CphCulture 5 stjerner


”Candide er en fremragende forestilling.

Operaen Candide er en forrygende oplevelse på Den Fynske Opera, hvor Bernsteins fantastiske musikversion af Voltaires hovedværk viser sig at være mere aktuel og almengyldig, end vi bryder os om./

Scenografen Stine Martinsens kulisse er en skrå platform, der med opfindsomme virkemidler kommer til at illudere alt muligt fra havet til guldlandet El Dorado. Desuden inddrages platforme i rummets hjørner mellem tilskuerpladserne med stor virkning, ligesom Mads Nielsens lyssætning er meget virkningsfuld. Kostumerne er groteske og understreger det farceagtige, som i mange passager er helt Monty Pythonsk, og et brillant orkester under Mikkel Rønnow yder den typisk Bernsteinske musik retfærdighed. Sangerne er fremragende. Som skuespillere, hvor de er fint instrueret af Markus Virta som de stereotyper, de skal være ifølge Voltaire.”

Kerteminde Avis/ Svend Novrup


Jorden set fra universet. Scenografen Stine Martinsen har forvandlet selve teaterrummet til universet. Publikum sidder ude i galaksen, og kigger ned på den cirkelformede jord, hvor mennesker styrter rundt på jagt efter lykke og frihed, guld og grønne skove eller meningen med livet.”

Fyens stiftstidende/ Lene Kryger


DET ANDET STED af Sharr White, Aveny-T /turné


"'Det Andet Sted  med Karen-Lise Mynster som eminent demenspatient over for Flemming Enevolds overbærende ægtemand i Kaspar Rostrups fabelagtige iscenesættelse./

..i Kaspar Rostrups fortolkning af Det Andet Sted skabes et sammenbrud, som spilles frem mellem Mynster og Enevold som to globaliserede nutidsmennesker. Et sammenbrud, der både er nænsomt og voldsomt på samme tid – og med rystende præcise psykologiske detaljer. For Kaspar Rostrup ved så chokerende meget om kærlighed.

/Det Andet Sted er først og fremmest fascinerende, fordi teksten forvandler sig til stærkt teater i Kaspar Rostrups hjerteskærende iscenesættelse.Desuden har scenografen Stine Martinsen skabt en fin, symbolsk scenografi, hvor videoprojektioner på væggene fint fastholder billeder af noget, der reelt for længst er forsvundet i denne kvindes liv. Uanset om hun er derhjemme eller hos lægen."

Anne Middelbo Christensen/ Information


"Jeg elsker teater, når hele min krop bliver ramt af modsatrettede følelser, og jeg kommer et sted hen i mig selv, hvor jeg ikke har været før. Det har dette teaterstykke gjort ved mig. Tak."

Ungt teaterblod/ Jonas Gudmand  6 stjerner


"Kasper Rostrup har instrueret, angriber det triste emne med følsomhed og indsigt, har formidable skuespillere til at skildre det uløselige sammenbrud.

Og lader foruroligelsen forplante sig til os som tilskuere"

gregersDH.dk 4 stjerner


MARKURELLS WADKÖPING af Hjalmar Bergman/Dennis Magnusson

Götborgs Stadsteater


”Dan Ekborg arg men subtil Markurell./

Dennis Magnusson har gjort en helt ny scenbearbetning som skickligt illustrerar samtligas kluvna agendor och anfrätta bakgrunder. Denna version blir därför mycket detaljerad och fylld av fiffiga hänvisningar. Hela staden blir en scen där alla har sina bestämda roller./

Det är en stort anlagd iscensättning regissören Dennis Sandin bjuder på. Vridscen av det monumentala slaget, nyskriven musik umpa-pumpar medan Wadköping glider runt. Det rullar på fint, med bara något litet hack även om man ibland önskat att hela ensemblen tagit ut svängarna aningen mer, särskilt vad gäller den akuta smärtan av förnedring./

Dan Ekborg är magnifik som Markurell, han låter krögaren ha en fantastisk närvaro och en akut vilja att motstå döden/glömskan och skapa möjligheter för sin son. Mutlunchen på skolan är en triumfscen./

Det som mest imponerar vid sidan av skådespelarinsatserna är den nya bearbetningen som ger folklustspelet en kontur av subtil svärta. Så blir resultatet inte bara sedekomedi utan också en lättsam skildring av en värld som ständigt förändras, också nu – på gott och ont."

Svenska Dagbladet /Lars Ring


”Det ska sägas med en gång: Hjalmar Bergman vet hur man skapar dramatik i gränslandet mellan grovkornig burlesk och tragedi och när mänskliga livslögner punkteras emanerar lika delar humor och allvar ur det inres varbölder. Dennis-duon, regissören Dennis Sandin och dramaturgen Dennis Magnusson, förvaltar arvet och odlar här en fars med tragisk grundton./

Stine Martinsens vridscen roterar som ett outtröttligt kakfat fyllt av

dockskåpssöta rum, komplett med nedseglande kristallkronor, dignande

bord och förgyllda släktporträtt. Ett markurellskt Wadköping som ett perfekt

sekelskiftesbakverk”

Expressen/ Isa Andersson”


"Scenografiskt och kostymmässigt är det välgjort med en vridscen och tidsenliga kläder/Dan Ekborg är strålande trovärdig som Markurell och det är en av de viktigaste sakerna med hela föreställningen. /

För den som tycker om teater med mycket scenografi, fina kläder, med bra skådespelare och med mycket humor och samtidigt handlar om människor som vi är  – då är Markurells i Wadköping på Göteborgs stadsteater absolut ett bra alternativ."

Kulturmagasinet Kulturbloggen /Rosemari S'odergren


"Mångbottnat i Wadköping. Markurells i Wadköping blir en fin början på teateråret i Göteborg./ En väl iscensatt föreställning som blandar nästanbuskis med tragedi.”

Borås Tidning


”Dennis Sandins regi och Dennis Magnussons bearbetning förhåller sig tidstypiskt i kostym och scenografi och lekfullt till en handling, som blir allvar först i fråga om faderskapsproblematiken. Den stora vridscenen fungerar som en roterande huskropp, som likt en adventskalender öppnar luckor till dels hela interiörer eller småluckor för enstaka personer som för tillfället har talan./

Pjäsens peripeti blir också kvällens starkaste scen, när det slutligen går upp för Markurells att Johan inte är hans biologiska son. Alla har vetat utom han…. Dan Ekborg gestaltar detta med ett så laddat uttryck av introvert bestörtning, att farsstämningen övergår i djup sorg.”

Alba.nu/Britt Nordberg


Stine Martinsens bygge på vridscenen visar upp staden som potemkinkuliss. Ingenting är vad det synes vara.”

DN /Mikael Löfgren


"Hjalmar Bergmans pjäs utspelr sig för hundra år sedan men skulle kunna handla om idag.  Det handlar om pengars makt./Men Hjalmar Bergmans pjäs innehåller stora och aktuella frågor även om de framförs i kostymer från hundra år tillbaks i tiden./Så Markurells känns inte dammig, Hjalmar Bergmans kännedom om människors svagheter  och klassamhällets villkor är alltför stor för det. Det här är ingen föreställning som går till teaterhistorien, men regissören Dennis Sandin bjuder på gedigen, god teaterunderhållning med stundtals glimrande skådespeleri.”

Sveriges Radio/Mia Gerdin


"Det är en lyckad överföring till scenen, där allt väsentligt av romanens rätt komplicerade handling har tagits tillvara och både komik och allvar fått tillbörlig plats."

Hjalmar Bergman Samfundet / Peter A. Sjögren

FRISØRERNE af Astrid Saalbach, Københavns Teater Observatorium

"scenografen Stine Martinsen er gået ind i Saalbachs kvindeverden og har skabt en suveræn anvendelig scenografi – et spejlkabinet og en frisørsalon, der klæder det lille teater./Frisørerne er en forestilling, der leger med virkelighed og fiktion, mens den samtidig undersøger hvad kvindelighed egentligt betyder for kvinder i dag – krydret med en masse grin."

Ulla Strømberg/ Kulturkupéen


"Stine Martinsen, har skabt en scenografi, der er en ret præcis metafor for kvindens uendelige selvspejlende tomhed med momentvis smukke forvandlingsbilleder, hvor instruktion og scenografi smelter fuldendt sammen.."/  "Slutbilledet er i æstetisk topklasse."

Maria Ciccia/ Sceno.dk


"I Stine Martinsens scenografi udspilles dramaet i et klaustrofobisk lukket rum, hvor figurerne er fanget i salonens spejlverden med uhyggelige døre og forhæng. Et glimrende udtryk for den Saalbachske dobbelthed mellem realisme og noget skævt, absurd, pintersk./

Skuespillernespiller flere roller, som de binder sammen fysisk, så de spejler sig i hinanden. Effekten er depersonalisering og fremmedgørelse. Strømmen af karakter- og parykskift er et glimrende billede på fremstillingen af kvinden som omformeligt ler og kræver i den grad, at skuespillerne sliber deres redskaber til præcision. Forestillingen er imponerende og underholdende spillet, ikke mindst af Jannie Faurschou i et hav af roller./

Når Saalbachs kritik er bedst, sætter hun ironi sammen med patos, således at relativeringen af personerne ikke står alene, men balanceres af en positiv identifikation og et mørkt sug i maven på iagttageren. Det har Frisørerne fine eksempler på./

Som samtidsteater er forestillingen vedkommende, fordi den drejer sig om nutidige, levende mennesker og er velgørende ærlig og ikke-politisk-korrekt."

Birgitte Dam/ Peripeti


"/scenografen Stine Martinsen har fint indrammet pigernes dødbringende narcissistiske dagligdag med klaustrofobiske spejle og produkter på billige flasker./

Essentielt er stykket en præcis skildring af kvinders følelse af magtesløshed, når den får lov til at vokse til det mareridtsagtige. Og det er et skarpt virkelighedsbillede af en kvindeverden, hvor mændene er uduelige – og hvor forandringsparat kun er et ord i Alt for Damerne. /I denne folkelige komedie lykkes det nemlig for Astrid Saalbach at skabe nogle kvinder, som vi kommer til at holde af. Og kvindekenderinstruktøren Søren Iversen har fået det mildeste, vildeste og mærkeligste frem hos sit feminine charmeensemble, så skuespillerne peaker af hormoner og humor./

Når Jannie Faurschou vralter ind i frisørsalonen som dement 80-årig, så hikster publikum af grin, mens hun omstændeligt sætter sig i en stol. Og når hun lige så autentisk styrter ind som selvfed kunstner i 60erne, så tager hun kegler med sin flabede arrogance over for den blåøjede frisør. Det er komik./

..Søren Iversen har skabt en yderst veltrimmet iscenesættelse.

Anne Middelbo Christensen/ Information


"Frisøserne er sjov, nytænkende og godt sat sammen.. /Ideen med at lade figurerne udvikle sig for øjnene af publikum er enormt flot udført, og spændende at se på."

Katrine Tøt/ Kulturshot


"Der er momenter af brølende morsomme indblik i et feminint univers."

Arbejderen/ Gert Pode


"Astrid Saalbachs nye skuespil om fremmed intervention i et klaustofobisk spejlkabinet er vittigt og vanvittigt."

Klaus Rothstein/ Weekendavisen


NATTEN ÄR DAGENS MOR af Lars Norén, Göteborg Stadsteater


"Grymt elegant nyuppsättning på Göteborgs stadsteater./ Imponerande scenografi. Men mest fascineras jag av Stine Martinsens scenografi i denna uppsättning. Ett tämligen naturalistisk hotellkök med en stor spis i mitten ur vilken en låga ständigt slår upp från innanmätet. Som en diskret påminnelse om vilken bestämmelse som väntar dessa arma satar, försåvitt dom inte redan är i helvetet. I övrigt domineras scenbilden av glas: moderns kristallkrona som går i kras i andra akten, faderns genomskinliga kontorsrum, spegeln som David poserar framför - till och med köksväggarna blir, med hjälp av ljussättningen, genomskinliga när så behövs och det är omöjligt att avgöra om det är tapetmönster vi ser eller mönstrat glas som blivit halvt ogenomskinligt av åratals ingrott stekflott och hat.

Glassymboliken sammanfattar både bräckligheten i denna falska familjesammanhållning och avsaknaden av gömställen i ett hus där alla vaktar på alla och i synnerhet på den som försöker fly sina förpliktelser med hjälp av flaskan och glaset./..ger en lagom pervers njutning av god scenkonst i kombination med en grym helvetesskildring av svenskt familjeliv"

Expressen GT/ Kristjan Saag


"Hög klass rakt igenom./ Scenografen Stine Martinsen har byggt upp ett tidsenligt och slitet kök med revor i tapeterna och i dova färger som korresponderar väl med den allmänna stämningen i familjen."

Borås Tidning/ Carl-Magnus Höglund


"Riktikt bra teater./ Stine Martinsens hotellkök ter sig som et försmak till helvetet eller åtminstone ett spökhus; nedgånget, slitet och flåttigt. Ur spisen flammar eld, utomhus mullrar åskan."

DN/ Mikael Löfgren


"Natten är dagens mor imponerar i hela sin iscensättning från scenografi till regi och skådespeleri. /Sammantaget är det en oerhört välspelad föreställning, som återigen bekräftar Noréns förmåga att skriva dialog som skådespelare har nära till. Nyckeln är den extra sträng som med inbakade drömsekvenser och verbala överdoser spänner från naturalism till surrealism. Likt många av Noréns dramer skapas en katarsiseffekt som snarare förlöser skratt än tårar."

Alba.nu/ Britt Nordberg


"..obönhörligt omskakande. /Scenografen Stine Martinsen har låtit bygga ett slitet 1950-talskök med möjligheter till naturalistiska scenerier. Vattnet rinner ur kranen, elden flammar under locket på AGA-spisen, det luktar kaffe eller stekt ägg, beroende på vad som tillreds på hällen. Yngste sonen betraktar inledningsvis köket utifrån. En outsider, som ändå obönhörligt sitter fast och mals med i familjekvarnen. Emellanåt träder de övriga tre medlemmarna fram för honom likt vålnader i genomsiktliga väggar."

Nummer/ Lis Hellström Sveningson


"Natten är dagens mor på Göteborgs Stadsteater - går inte att värja sig emot"

Kulturbloggen/ Rosemari Södergren


"Sammanflätad kvartett kvalitetsäkrar känd familjekatastrof./ I bearbetning av Lucas Svensson har Dennis Sandin och ensemblen åstadkommit en väldigt stark uppsättning."

Teatermagasinet/ Mats Hallberg


GLASMENAGERIET af Tennessee Williams, Folketeatret


“Total fantastisk teateroplevelse. /Scenografien var ligesom kostumerne helt i top, og stilen var virkelig gennemført, så man følte sig hensat til 1940érnes Amerika.” Kulturkongen /Martin Hauberg-Lund 6 stjerner.


”Kaspar Rostrups meget fine iscenesættelse af »Glasmenageriet« på Folketeatret får Tennessee Williams stykke om sin egen ulykkelige familie i 1930ernes depression til at gå op på smukkeste vis. ”

Berlingske Tidende/ Jakob Steen Olsen


”Amerikansk sceneklassiker viser sin tragiske aktualitet."

Politiken / Kristian Husted 5 Hjerter


”Glasmenageriet spillet som blændende intimteater i Kasper Rostrups iscenesættelse.”

gregersDH.dk 6 stjerner

 

”Lysende dans med livsløgnen. Kaspar Rostrups livskløgtige iscenesættelse af 'Glasmenageriet' på Folketeatret fanger eminent vores trang til at hænge fast i livsløgnen. /Og scenografen Stine Martinsen har gjort løgnen raffineret synlig i et skrabet sydstatshjem med flossede jalousivinduer – og med kjoler, der præcist bliver til billeder på livsdrømme: Moderens gule forførerskedrøm i gult med flæser og den klumpede datters lyseblå uskyldighedsdrøm med bekymrede rynker i livet./

Det kan være svært at vise skrøbelige drømme på en teaterscene. Men drømmene skinner her i Rostrups kløgtige enhjørningeinstruktion. Smukke og lysende.”

Information/ Anne Middelbo Christensen


”Hvis du kun skal se en forestilling i år, så lad det blive “Glasmenageriet”. I Kaspar Rostrups superpræcise iscenesættelse og med et pletskud af et skuespillerhold bliver forestillingen en opvisning i klassisk teaterkunst, når det i Danmark er bedst. Ikke en replik klinger falsk i dette middelklassedrama, der næsten får karakter af klassisk tragedie, når det spilles så rent."  Uffe Munch Hansen / Teaterbloggen.dk 6 stjerne

”Med Glasmenageriet generobrer Kaspar Rostrup sin position som en af vores største og fineste instruktører”

Cphculture.dk /Michael Søby 6 stjerner


”Glasmenageriet af Tennessee Williams er heldigvis en af de bedste klassikeriscenesættelser, jeg har set længe. Det er det først og fremmest, fordi det er en skide god tekst, men også fordi instruktør Kaspar Rostrup sætter fokus på det psykologiske kammerspil. Det er tydeligt, at han også synes det her er en fantastisk tekst og hans humanistiske og kærlige tilgang til karaktererne kan mærkes. Samtidig er der klare paralleller mellem Williams depraverede 1930'erunivers og vores samtid. Det er dog som psykologisk og klaustrofobisk familiedrama, at teksten står klarest og heldigvis også dér fokus er lagt./ Kaspar Rostrup har en rolig og sikker hånd og får på fornemmeste vis skabt et psykologisk drama, som aldrig råber, men langsomt og sikkert kryber ind på os og sidder i kroppen længe efter.”

Anmelseriet.dk/Rasmus Elvers 5 stjerner


Folketeatrets opsætning og skuespillerhold har styr på deres scenografi og replikker./

Scenen er mørklagt, og som publikum virker det som om, man kigger ind gennem muren til den lille lejlighed, der kun er delvist møbleret. For sådan er det jo ofte med minder, nemlig at man ikke husker alle detaljerne; blot de vigtigste ting. For Tom var det skrivemaskinen, brandtrappen, Lauras samling af glasdyr og hans mors forfærdelige gule kjole. Det er et flot og virkningsfuldt scenografisk valg.”

KultuNaut / Jannie Leonhardt Andersen

”Som publikum fornemmer man tidligt ulyksaligheden komme snigende, men karaktererne er så medrivende, at man bare nyder dem og den flydende dialog i Kaspar Rostrups sikre instruktion.

Magasinet KBH / Bettina Nielsen


BARBEREN I SEVILLA af Rossini, Den Ny Opera


"Skønsang og skøre stunts i Esbjerg. Folketeatret i Nørregade, der udgjorde en smuk ramme om forestillingen, har vel sjældent runget så meget af latter, som da Esbjerg-folkene slap løjerne løs i hBarberen i Sevillah.h/h.. hvor scenografien tilmed var gammeldags på den uimodståelige måde: Symmetrisk, genkendelig og tidstypisk- sådan et hus har Bartolo selvfølgelig haft i Sevilla."

Peter Dürrfeldt /Kristligt Dagblad 5 stjerner


"Med Joachim Knop som strålende midtpunkt er Den ny operas »Barberen i Sevilla« blevet en både vellykket respektløs og meget seværdig forestilling./ At gøre Rossini sjov er en alvorlig sag. Det lykkes i denne seværdige forestilling. For alvor."

Berlingske Tidende/ Søren Kassebeer


"En fræk og lystig udgave af Rossinis fBarberen i Sevillaf – et gæstespil, der vender op og ned på operaen, men uden at gøre den skade. Tværtimod. Rossini ville have nydt det."

GregersDH.dk 5 stjerner


"Folkelig Rossini-opera er dejligt pjattet. Den Ny Opera i Esbjerg underholder med rundtosset turbokomedie med skønsang. Med glimrende timing og overraskende drejninger får det lille hold frembragt deres helt egen Rossini-opera fyldt med forklædninger og forvekslinger som en undskyldning for at synge nogle af operahistoriens smukkeste arier."

Politiken/ Henrik Friis


"Et yderst veloplagt hold af skuespillere og musikere får legende formidlet opera og komik i Den Ny Operas gæstespil på. Folketeatret; hBarberen i Sevillah. En fint rodet udgave af Rossinis klassiske opera, hvor alle kan være med."

KultuNaut/ Michael Lippert


TRE SØSTRE af Anton Tjekhov, Uppsala Stadsteater


"...en djärv och häpnadsväckande vacker instudering som kan tävla med de bästa./ Visst är Tjechovs tre systrae värda att älska."

DN / Leif Zern


"Tre systrar tog publiken med storm. Stadsteatern bjuder på en spännande scenografi och bra skådespeleri."

Upplandsnytt Sveriges Radio/ Ulla de Verdier 


"Det är en smärtsamt vacker slutscen som få lär glömma och som ger hela föreställningen en retroaktiv återglans, blänkande av våta kinder."

Expressen.se/ Nils Schwartz


"Meningslöshet i vacker tappning./ Lilla scenen på Uppsala stadsteater har tillfälligt gjorts om till något som liknar en tågstation. Publiken sitter på var sin sida om den perrong där regissören Dennis Sandin valt att låta sin uppsättning av Tjechovs Tre systrar utspela sig. En perrong varifrån tåget till Moskva - staden som de tre på landsbygden strandsatta systrarna ständigt längtar till - aldrig avgår. Ovanför alltihop mäter stationsklockan tiden, som likt vattnet som faller över skådespelarna i sista akten obönhörligt rinner i väg./Att försätta Tjechovs drama, eller komedi som han själv föredrog att kalla det, till denna gråa tågstation är ett lika enkelt som lyckat drag. Detta är ju en text om väntan - på att den nya tiden ska komma, det verkliga livet börja. /Att Stine Martinsen placerat ett halvvisset träd i sin scenografi kan möjligtvis ses som en direkt referens till det döda trädet i I väntan på Godot och stärker i så fall känslan av att det främst är i ett beckettskt ljus man bör se den här föreställningen. / Tre systrar har på stadsteatern blivit en tidlöst vacker föreställning om hur vi förslösar våra liv medan vi väntar på den förlösande framtiden, på det där ogripbara vi inte riktigt vet vad det är, på Godot. Hur allas våra liv, precis som snön som faller över scenen, långsamt töar bort."

UNT.se/ John Sjögren


"I Uppsala stadsteaters uppsättning av Tjechovs Tre systrar har regissören Dennis Sandin lagt örat tätt intill pjäsens emotionella laddning och låter det inre övertrycket hos rollerna bestämma förloppet. Resultatet har blivit en föreställning, konsekvent genomförd utifrån, som man tar till sig med stor behållning och som räcker långt."

Kulturtidsskriften Cora/ Bo-Ingvar Kollberg.


LIVET I TVÅ BITAR af Suzanna/Zeljlo Santrac og Jan Mark, Teater Theatron


"Det enskilda livsödet fungerar som serum mot rasismen. Men det jag framför allt tänker på när jag ser hLivet i två bitarh är att detta är en metod som borde fungera som ett serum mot all slags främlingsfientlighet. Livsödet. I singularis. Det mest slående med paret Santracs historier är hur särskilda de är, hur unika. Och på samma gång igenkännbara."

Sydsvenskan/ Oline Stig


"Angelägna vittnesmål. Berättarteater när den är som bäst./hLivet i två bitarh är teater i sin renaste, enklaste form./ De står där framför oss på golvet och flätar samman skärvor av sina enskilda och gemensamma historier med i stort sett bara rösterna och föreställningsförmågan som redskap – och med ett personligt tilltal som riktas direkt till var och en av oss i ringen runt dem. På samma gång som deras livsresa vecklas ut inuti oss, uppenbaras också den levande teaterns ursprungliga berättarkraft i all sin glans./ Med ett manuskript baserat på skådespelarnas egna livsresor har Teater Theatron skapat en berätterteater som griper tag. Ett vittnesmål som hjälper alle oss som inte själva har upplevt migration inifrån att förstå och identifiera, men också en spegel för alla oss som har egna upplevelser av rotlösheten. Vi känner igen, drar paraleller. Jag skulle vilja beskriva det som att gruppen ruskar om oss i en föreställning som är både inbjudande, angelägen och präglad av den varmaste medmänsklighet. Dessutom är föreställningen välspelad och smart iscensatt."

Skånska Dagbladet/ Henrik Bergkvist


OM BARONESSEN af Thor Bjørn Krebs, Folketeatret


"Alt lykkes i denne opsætning,... Hvis man kun skal se en enkelt forestilling i år, så lad det blive denne. Det bliver sjældent større."

Uffe Munch Hansen/ Teaterbloggen 6 teatersæder.


"I en fantastisk spejlscenografi, belyst af grønt og rødt, hvirvler de to forfattere sig ind og ud af hinanden i lidenskabelige møder."

Magasinet KBH / Alexandra Olesen


"..brillant meddigtende scenografi af Stine Martinsen.. I Søren Iversens på samme tid vittige og dybt sensuelle iscenesættelse opstår et passioneret drama om kunstneren, kunsten og kærligheden. Dramatikeren Thor Bjørn Krebs har skrevet ord, der er alt andet end banale. ..Og ordene får de vidunderligste kroppe af Pilou Asbæk og Karen-Lise Mynster."

Henrik Lyding /JP 5 stjerner


"Scenografien formår mere end blot at understøtte handlingen, den former hele min oplevelse af Baronessen. Således dybde tilbydes når nødvendigt, skyggesider kan findes over alt og mystik om ethvert hjørne."

Thor Kristjan Kidmose/ Forbrugermania


"Et brag af en Baronesse. Begavet, uhyre velspillet og intellektuel udfordrende. Folketeatrets hOm Baronessenh er en fantastisk forestilling, hvor alt går op i en højere enhed.... Det her er på alle måder en fantastisk forestilling. Se den, nyd den, bliv forskrækket af den. Men gå for Guds skyld ikke glip af den."

Lars C.W. Wallenberg/ Børsen 6 stjerner.


"...Det er godt løst af scenografen Stine Martinsen...Som portræt af Karen Blixen er Thor Bjørn Krebsf stykke stærkt og vellykket...Jeg ser heller ikke nogen dansk skuespiller, der kunne ramme figuren skarpere og renere end Karen-Lise Mynster. Og for Pilou Asbæk er rollen som modspiller et fund...."

GregersDH.dk 5 stjerner


"Baronessens sejr.....Alt dette foregår i Stine Martinsens forførende scenografi. Gardinerne blafrer Rungstedlund-overdådigt, men vinduerne bagved viser sig også at være spejle ind til en forhekset lystverden. Kostumerne er en avanceret fortolkning af Blixens berømte garderobe, men tolket så sfærisk, at der altid stritter en smule chiffon ud fra en kjolefold et sted... Sansepåvirkningen er total. Om baronessen er en forestilling af de sjældne. Ulastelig og skræmmende frodig, akkurat som en Blixen-buket."

Anne Middelboe Christensen/ Information


"Årets danske drama."

Jakob Steen Olsen/ Berlingske Tidende 5 stjerner


GLASMENAGERIET af Tennessee Williams, Odense Teater


"Store skuespilpræstationer, et flot bagtæppe og en enestående poetisk scene i Odense Teaters opførelse af Tennessee Williamsf fGlasmenagerietf på Værkstedet. På hustaget mellem himmel og jord, et øjeblik uden det altdominerende moderdyr, sker miraklet. /.... med et vidunderligt bagtæppe, der viser en smuk, tidløs by ved nat og er med til at skabe trylleriet."

Kjerteminde Avis/ Svend Novrup


MADAME BUTTERFLY af Giacomo Puccini, Den Fynske Opera


"Endnu en sejr for operainstruktøren Anne Barslev. Der skal ofte mod til at omfortolke højtelskede klassikere i operalitteraturen. Der skal stort mod til at beskære en velkendt handling og endnu større mod til at omskrive eller modernisere en libretto.  Det mod har Den Fynske Opera indgydt hos operainstruktøren Anne Barslev. Endnu engang har hun begået en genistreg ved samtidig at gentage sit totalteaterkoncept fra operaens tidligere opsætning af h La Bohèmeh. En stor del af publikum bliver ufrivilligt hotelgæster ved runde borde i den grimme og dekadente bar på hHotel Nagasakih i den litauiske havneby Klaipéda. Stine Martinsens scenografi er dejligt bevidst hæslig og alt er lummerluder-rødt i det enorme rum, der scenisk udnyttes til sidste kvadratmeter, og lysdesignet understreger fint det snuskede miljø./ Vi bliver nu på allertætteste hold vidner til det smukke, rørende, voldsomme og ubærlige drama, som udspilles lige der ved siden af os. Og der er masser af drama, for Anne Barslevs personinstruktion er velnuanceret og intelligent. Fyn har en opera, der tør satse. Bliv ved – vi kommer!"

Fyens Stiftstidende / Mikael Krarup  5 stjerner


"HALLO for en sal at komme ind i! Det hele endevendt. Det sædvanlige stole- og scenegrej er ryddet. Vi sidder ved små borde som på en Café eller højt til vejrs på den ene langside.

Den modsatte langside er et panorama så langt rummet og øjet rækker, og hvad for et panorama! – vi er jo til fMadame Butterflyf, så det må vel være noget med bjerge og havbugt i baggrunden, og det ganske Nagasaki udfoldet, med lille Butterflys hus og alle japanerierne fra rekvisitlageret opmarcheretc

Nix. Det eneste, der er tilbage af Nagasaki, er navnet på dét, vores øje kan følge fra venstre til højre: En lang gang med numre på værelserne i Hotel Nagasaki, med Butterfly logerende midtvejs i boudoir-rosa tapet og sengetøj. I bagenden en obskur bar med et par ludere i venteposition – i øvrigt tilgængelig (altså baren) for publikum i pausen, ikke til sake og sushi og sære thesorter, men fadøl og kaffe. / Madame Butterflyf som en sund bondepige fra Østeuropa. Den japanske nipsfigur er blæst væk. Kristine Becker Lund klarer forvandlingen med overbevisende poesi og hengivelse."

GregersDH


"Puccini uden strygerklang, men med dramatisk nærvær i Odense./ Teaterhuset var indrettet som et biligere hotel med fælles bar for publikum og operaens personliste. Man kom dejligt nær begivenhederne og levede selv med. / Det eksotiske element var fjernet. Der var ikke anelse af Japan. Men hvor så? Et lidt halvklamt sted i Østeuropa måske? Der er frit slag, for der sidder enlige kvinder mange steder, som skuffes efter et kærligt møde med fremmede mænd, som ikke er ude på, at et hastigt forhold skal vare ved. Det fungerede glimrende. / Det er lykkedes Anne Barslev ikke blot at tydeliggøre handlingen, men oså at aktualisere den på en vedkommende måde. Nej, "Madame Butterfly", som den hedder på dansk, behøver ikke at være med det store opbud for at virke, som den skal."

Jyllandsposten/ John Christiansen   

                

MÅGEN  af Anton Tjekhov, Smålands Musik och Teater


"Teater och verkligheten flyter ihop och det griper tag. / Leif Adolfsson har hanterat Pjäsen varsamt, inte lagt till några nutida skruvar eller radikala grepp för att försöka göra övertydliga avtryck i uppsättningen. Tjechov är modern i sig och uppsättningen litar till textens och de många skådespelarnas kraft. Alle roller är viktiga och den fina ensemblen svarar upp mot det./ Teatern är död, länge leve teatern."

Jönköping-Posten/ Anna Stålhammar


"Leif Adolfssons uppsättning visar en stark tro på Måsens totalitet. Inför Smålands musik och teaters stundande förnyelse blir det en värdigt gravöl: här finns en uttalad ambition att lämna, men inte glömma, det som varit. Konkret gestaltas den ambitionen i Stine Martinsens kostymval – naturtroget pjäsens samtid likväl som hämtat ur ett aktuellt modereportage. Som en illustration av vår existens cirkulära återbruk vilket förstärker länken mellan teaterhusets rumsliga uppdatering och Tjechovs önskan att modernisera teatern. De retromoderna kläderna påminner publiken om hur gammalt och nytt förenas. En ny scen och en ny syn, åtminstone i fiktionen. I Martinsens scenrum är det tydligt att det är skeendet som bär betydelsen. En bänk, ett träd, en ensemble och tomma ytor för dem att röra sig mellan. Avskalat och associativt svallar väggarna blå som en förrädiskt sorlande sommaridyll eller tryckande som ett åskväder. Det luftiga står i effektiv kontrast mot den kvävande närvaron av missunnsamhet och fåfänga i pjäsen. Uppsättningen vågar lita på pjästextens tilltal och ämnar inte göra en modern vridning./Tjechov var medveten om att förnya inte är att förkasta det gamla, något man tagit fasta på i uppsättningen. /Att Måsen inte kräver nämnvärd modernisering blir därför såväl en segerskål för framtiden som en erinran om teatertraditionens vålnad – den som hemsökte pjäsens Konstantin"

Nummer/ Linus Lundgren-Widén


"En klassiker som fortfarande känns aktuell. En pjäs med elva huvudpersoner på scenen. Så ville Anton Tjechov ha det och så blev det också i regissör Leif Adolfssons uppsättning av Måsen på Smålands Musik och Teater./ Stine Martinsens enkla, men effektfulla, scenografi ger också den plats för en generös ensemble. Havets lugna färger som kontrasterar mot Måsens ödesmättande skriande. /Som åskådare förbiser jag det faktum att manuset inte moderniserats i någon större grad, och att skådespelarna alltså talar med en ålderdomlig ordföljd, och låter mig föras (och hänföras) in i handlingen."

Jnytt.se/ Gabriella Fäldt


WAITING IN NOWHERE af Edine Hadžiselimović,  Rubén Palma, Det Kgl. Teater


"Waiting In Nowhere er stort musikteater i lille format./ Æren tilfalder først og fremmest værkets herboende ophavsmænd - begge tidligere flygtninge - men når det er blevet til 50 fortættede minutter, skyldes det også de glimrende sangere og musikere, Christoffer Berdals præcise iscenesættelse, Jesper Nordins sikre musikalske ledelse, Stine Martinsens enkle, men tilstrækkelige scenografi og Mikael Sylvests kontrastskabende lysdesign. / Det kunne let være blevet for meget. Waiting In Nowhere er ikke for meget. Dette er i sig selv en bedrift./ Den minder os om, at der stadig laves kompromisløs musikdramatisk modernisme, der ikke larmer og lefler."

Berlingske Tidende/ Søren Kassebeer 5 Stjerner


"Den perfekte moderne opera. Nydansk opera om det højteatralske og tragiske liv i Sandholmlejren giver genren nyt liv og værdighed. De 50 minutter, som den velopførte premiereforestilling varede, viste et drama og en musikalsk fortælling, der gik lige ind og samtidig gjorde opera som genre både værdig og moderne. Edina Hadziselimovics musik var smuk og stemningsmættet og mere suggererende end påtrængende. Både skæbnesvangre ord og mundrette replikker havde deres egen melodi og musikalske indhold, mens et lydtæppe fra det lille firemandskapel hele tiden understøttede dramaet og sangernes skuespil - mere end deres sang måske, men således at stykket aldrig manglede dramatisk nerve."

Information/ Camilla Marie Dahlgreen


"Her er en opera i øjenhøjde - en opera for alle. Gå endelig ind og se den."

Jyllandsposten/ Christine Christiansen


"Genuint, fullgånget operaverk."

Kristianstadsbladet/ Kjell A Johansson


"Som helhet måste Waiting in nowhere sägas vara en uppsättning med konstnärligt värde. Modernistisk utan kompromisser, befriad från populism och med väl avpassat kringverk i scenografi och ljus. Det blir en riktig opera, fast i fickformat."

NorraSkåne/ Lars-Erik Larsson


GIN & BITTER LEMON Alan Ayckbourn, Smålands Musik och Teater


"Pjäsen är inte bara en fröjd för ögat, tack vare Stine Martinsens scenografi som återskapar passerade tidsepoker, utan även för örat och hjärtat."

Jnytt.se/ Gabriella Fäldt


"Stine Martinsens scenografi hör till det snyggaste som har setts på Smot. Många fina detaljer"

Radio Jönköping/ Rikard Flyckt


"Både tårar och skratt. Komedi står det på programbladet. Och visst är det roligt mest hela tiden. På det där krypande sättet där man vet att man skrattar åt någon annan, kanske åt sig själv och inte med. / Fars så det förslår, spelet är tajt, / ..denna snyggt scenograferade pjäs."

Jönköping-Posten/ Sara Sandbacka



TRIBADERNES NAT  Per Olov Enquist, Odense Teater


"Desuden har scenografen Stine Martinsen gjort Værkstedet til en intim hjørneverden af caféborde og vinduer, man kan gemme sig bag - eller netop blive set igennem - i et begavet spil af spejlinger og forliste drømme. Og kostumerne er så elegante og præcise; lige så omhyggeligt plisserede som iscenesættelsens replikker er nøjagtigt ondskabsfulde."

Information/Anne Middelboe Christensen


"Stærk og velspillet køns- og kærlighedskvartet på Odense Teater. / Scenografen Stine Martinsens prismeagtige spejlkabinet understreger fint de mange vinkler i teksten, som instruktøren Lane Lind fornemt udfolder. /..forrygende køns- og kærlighedsteater, der underholder og gør os klogere på samme tid."

Jyllandsposten/ Henrik Lyding


"Stine Martinsen har til forestillingen lavet en meget enkel men velfungerende scenografi til at illustrere scenen i Dagmarteatret, hvor skråtstillede glasvægge afgrænser scenerummet fra sidegemakkerne. Glasvæggene giver en fin dybdevirkning og er samtidig en velfungerende, symbolsk ramme."

Teateranmeldelse.dk/ Henriette Cohen Simonsen 


"Publikum er tilskuere til den ondeste og mest smertefulde virkelighed i det modbydelige og velspillede trekantsdrama Tribadernes nat. / Instruktøren Lane Lind bruger med musikalitet og stor ømhed teatrets stærkeste våben: At få skuespillerne til at agere så ægte, at man føler sig som tilskuer til virkeligheden. Scenografien består af glasvægge, som ufølsomt afslører og genspejler personernes afmagt og desperation: Sådan handler mennesker, når de bliver trængt op i en krog."

Fyens Stiftstidende/ Lene Kryger 5 Stjerner


"Spændstig, saftig, svulstig og sensuel opsætning./ Tribadernes Nat er i hænderne på instruktør Lane Lind blevet et meget veloplagt (og perfidt og psykopatisk, sydende ondt og svidende sarkastisk) kammerspil. Et opgør mellem mand og kvinde, mellem fri og fanget, mellem forventning og fordom./ Ved premieren blev det understreget, at stykket i høj grad stadig lever."

Fyns Amts Avis/ Iben Friis Jensen


"Storspil af alle fire skuespillere, der spillede så spyttet sprøjtede og teatrets virkelighed næsten blev mere nærværende, end den vi befinder os i. Tribadernes nat er en spejling. I skuespillet vi ser, befinder der sig endnu et skuespil indeni, og i åbningscenen folder problematikken sig fornemt ud, godt hjulpet til af en virkningsfuld scenografi. Skuespillerne spejler sig både i hinanden og i vinduernes glans. Som en ekstra krølle på halen, fornemmer man også især Siri's fragmenterede kvindelighed: hustru, mor, elskerinde, kunstner og menneske. I fem vinduer dukker hun op i den effektfulde åbningscene."

Vollsmose.dk/ kf


CIMBERTYRENS NOSSER Kristian Erhardsen, Jomfru Ane Teatret


"Det er en opsætning og en scenografi, der bruger hele scenen i både bredden og højden og midt i mellem. Der er en elegant og selvfølgelig jongleren med lys, lyd, temposkift og bevægelse, som virker så let, men som i virkeligheden er særdeles kompliceret. Det er forrygende stramt og dygtigt gjort - og netop med sådan en selvfølgelighed, at man først opdager det bagefter."
Nordjyske Stiftstidende / Lars Borberg



"En bys sjæl. Ja, hvor ligger den?  ...Vi møder autentiske aalborgensere mellem bodegaen og cafeen, - mellem det gamle og det nye. Alle med en livslængsel og udlængsel. Alle syv personer krydser hinanden på kryds og tværs i den fine scenografi, der er ligeså foranderlig, som byens forandring. ...Scenen skifter hurtigt og elegant. Ordene og replikkerne sidder lige i skabet. / Gå ind og se den !"

Kulturkapellet / Troels Lauersen 


ROBERTO ZUCCO Bernard-Marie Koltès, Malmö Stadsteater


"Roberto Zucco på Intiman i Malmö är en fullträff."

Aftonbladet/ Malin Krutmeijer


"Tillsammans med en effektfull scenografi och ett gott ensemblespel har regissören Moqi Simon Trolin skapat en angelägen föreställning som lyckas med konsten att få mig att gapskratta högt och må illa på en och samma gång."

Nummer/ Therese Hammer


"Bernard­Marie Koltès Roberto Zucco imponerar./...uppsättningen tränger under huden eftersom den är så välspelad, så full av ung energi och goda regilösningar, samtidigt som den är obehaglig och brutal./ Ett upplyftande elände."

Dagens nyheter/ Rikard Loman


"Iscensättningen är mycket effektiv från början till slut. /Det finns också en nerv och en driv som gör den här uppsättningen till mycket angelägen teater. Det är spännande och det berör! / Scenografin av Stine Martinsen är effektiv. Detta tillsammans med den dramatiska ljussättningen av Sven-Erik Andersson ger en god och tät dramatisk stämning."

Skånska Dagbladet


"En mycket gripande och paradoxalt rolig föreställning . /Och kan man spela Roberto Zucco i dag? I synnerhet i dag, när våldet och verkligheten alltmer äter sig in i fiktionen. Och ännu mer om man har en så självklar tilltro och förmåga att använda sig av scenens språk som visar man här på Malmö stadsteater."

Kulturnytt P1/ Maria Edström

"Sällan känns ett ämne på en teaterinstitution så väl valt, och som utgångspunkt för samtal: Ett fulländat snitt på scengolvet."
Kvällsporten / Malena Forsare



SECRET SONGS  Elvis Costello, Det Kongelige Teater

"Kontrastfyldt, spændende og dybt poetisk../ en tindrende flot iscenesættelse." Børsen/ Lars Wredstrøm

"Den effektiva scenografin ser ut som biblioteksruinen i Sarajevo./Genial och passande illustration."

Sydsvenskan/Håkan Engström


GUITARISTERNE Line Knutzon, Odense Teater


"Baghaven er i Stine Martinsens scenografi et overlæsset stykke Danmark af den slags, som man ikke kan stirre sig mæt på. Et slaraffenland af rod."

Jyllandsposten/ John Christiansen


DRENGENE I SKYGGEN  Lars Norén, Odense Teater   


"En flot nærgående oplevelse i 63 korte scener.h Fyns Amts Avis / Marianne Hein

"Med Stine Martinsens smidige scenografi  får det nøgne spil et virkningsfuldt og stilfærdigt lærred."

Politiken/ Lotte Kofod Erichsen


COSI FAN TUTTE W.A. Mozart, Latvian National Opera Riga


"For me, everything I saw and heard was talented, aesthetically attractive; we seemed to be very, very close to the ideal of musical theatre." 

Literatura un Maksla Latvija/ Guntars Pupa


ZAIDE  W.A. Mozart, Opera Ystad


"Stine Martinsens scenografi är enkel och flexibel./ Hon har kunnigt återgivit de sociala hierarkierna i de välvalda orientaliska dräkterna."

Svenska Dagbladet/ Theresa Benér


"Kostumerne er flotte og den enkle scenografi elegant og virkningsfuld."

Politiken/ Jan Jacoby


EUROPAMESTRENE Thor Biørn Krebs, Teater Grob


"Send denne forestilling på turné over hele landet hurtigst muligt."

Jyllandsposten/ Henrik Lyding


KUNSTEN AT VEDLIGEHOLDE EN FAR Thor Biørn Krebs, Teater Grob


"Teater GROB opfandt Dogmeteatret, før dansk film kom så langt."

BT/  Randi K. Pedersen


BARBEREN I SEVILLA Rossini, Det Kongelige Teater


"En gang veloplagt leg med teatralsk verfremdung./Muntert metateater med musik. Italiensk buffoopera på den fede måde." 

Politiken/ Søren Kassebeer

Presseklip